Dagen efter

Precis som det låter, dagen efter -BARNKALAS

Sleten är inte rätt ord att sätta men ändå väldigt beskrivande hur jag mår. 1 treo, 5 cigg och 2 koppar kaffe senare, sitter jag här med inlägget som jag hoppas ska vara startskottet på något nytt! 

Ludde (pojken med diabtes typ 1, adhd och aspberger) har precis vaknat och jag sitter och lyssnar på hans prat om hans största intresse här i livet -att spela. Antingen på sin Ipad eller på sitt PS4. "-Mmmm, ja, JAHA! OJ DÅ! Tokigt!" Jag FÖRSÖKER engagera mig i hans spelande och i hans värld. Men när man hör samma sak varje dag, blir det lätt lite oengagerat efter en stund!  

Själv har jag åkt på nackspärr och som tur är fick jag en akuttid idag klockan 9, så förhoppningsvis ska jag väl inte behöva ha det så länge till. 

Lucas (han som är 5 år nu) ligger och sover fortfarande, säkert superlycklig och sleten efter sitt dinosauriekalas igår.

Fredrik (mannen i mitt liv) sover av sig grabbkvällen... ;) 

Jag hoppas ni förstår min ironi med namnet på bloggen, men samtidigt är det ju väldigt sant! Jag är ju sjuk -i huvudet. Jag kämpar dagligen, för att inte sova bort hela dagen, vara glad, komma ihåg mina piller och räcka till för mina pojkar.

Ni kommer få följa mig i mina ups and downs. Mina förrvirrade inlägg som snarare går på känsla än något annat.

Jag skriver helt enkelt det som faller mig in.